Cajsa Cecilia

ja nu är det en sån dag igen - när jag sitter fastklistrad vid mitt bildalbum på datorn och tittar på gamla bilder och försöker greppa fenomenet tiden. det går ju inte. blir så sjukt sentimental och nostalgisk. jag kan verkligen inte hantera att tiden går, att den går så fort att en knappt hinner med, att allt förändras hela tiden, varje sekund är ny. 

jag blir nog ofta såhär när hösten är ett faktum, går runt och tänker tillbaka på sommaren som bara försvann som den alltid gör, tänker på våren när allt blommade ut och när S föddes och körsbärsträden stod i full blom, och hur allt nog gick ännu snabbare då än vanligt. i bebisbubblan fanns knappt den verkliga verkligheten. vilken känsloexplosion att få bebis i maj. hehe

 

eller när jag tänker på det så inser jag att jag nog alltid tyckt mer om att blicka bakåt än framåt. läsa om hur jag kände för ett år sen eller vad som hände för exakt 3 månader sen osv.