MENY
jag har sedan en tid tillbaka försökt att få in en liten liten morgonrutin varje morgon, om jag hinner innan Stellan ropar på oss från sitt lilla rum eller ger någon av oss en spark i ansiktet om han ligger mellan oss och vill gå upp och göra frukost, hehe, han är inte mycket för att ligga och dra sig på morgonen. nope. mer UPP OCH HOPPA JAG ÄR JU VAKEN NU! Inte särskilt zen alltså.
Men men. Rutinen är superenkel men jag känner att den gör skillnad för mig.
Så fort jag slår upp ögonen så tar jag några djupa andetag hela vägen ner till magen och kanske ut genom munnen, sen försöker jag känna in kroppen lite, något som känns? Sen riktar jag några tankar av tacksamhet till typ vad som helst, men ofta är det bara tacksamhet för en fin natt eller för en ny dag eller för något jag ska få göra eller något som hände igår, det kan verkligen vara vad som helst. Sen försöker jag le, även om känslan jag vaknar upp med inte är glad, så försöker jag få mig själv att le. Det känns fånigt men jag tror att det gör skillnad. Som att jag sänder ut en signal eller skapar en energi av tacksamhet och glädje det första jag gör på morgonen.
Den här megalille femminutersrutinen gör det lite enklare att hålla den energin under hela dagen sen och hjälper mig lite att hålla mig närvarande i andningen och kroppen. Jag vill inte låta mig styras av känslor som tar mig hit och dit så det här hjälper mig på vägen mot lite mer stabilitet. Och tacksamhet tror jag är något vi typ glömt, men så viktigt? Vi har så mycket fint i livet, även när det inte känns så.
När tid finns brukar jag lägga till att skriva dagbok också när jag vaknat, ibland har jag skrivit ner drömmar och det är ju så intressant.
0