Cajsa Cecilia

att nå in
 
det där som händer i yogan och efter
jag börjar fatta nu
man sitter på bussen hem och verkligen känner bussen under sin kropp
känner de stora hjulen under busskroppen mot vintermötervår-grusiga vägar 
motorns vibrationer blir som en massage
man är i sig själv, i sin kropp, i sina känslor i sina tankar på riktigt äntligen, men man är också utanför allt det där, som en iakttagare av alltet, det som sker. 
man lyssnar på musiken i sitt headset och hör rösterna klart nästan rakt in i hjärtat 
man ser staden rulla förbi utanför fönstret och SER faktiskt allt som passerar även små detaljer som ett fint hustak eller en ljusslinga som fått hänga kvar och trotsa mörkret trots att julen är över för länge sen
man ser ljuset fastän det börjar mörkna ute 
man ser ljuset inom varje människa, det som lyser upp under fasaderna och de tunga vinterjackorna
och det glänser i fönstrena på varenda byggnad 
solen går ner i något hörn av upplevelsen
solnedgången finns kanske här just för mig ikväll 
det känns så 
den säger att jag är en del av den 
det finns inte för mig den är nog mig 
för en stund är jag solens förlängda arm när den sänker sig ner för att vila 
och jag lovar att skina jag kan inget annat hur skulle jag 
 
och i utvärderingen på kursen ska vi fylla i vad som varit viktigast och det måste vara detta. 
att få en sorts djup närvaro i livet det som vi lever och upplever och ibland genomlider varje dag. 
en sån närvaro som inte kräver något utan som bara låter en observera allt konstigt som sker omkring dig
 
att kanske känna sig lite närmre det som är sant 
att kanske känna sig lite mer hemma 
att stå stadigt i stormen 
att vara okej med att inte ha alla svaren
att våga fast du inte vet hur något slutar
att stå kvar stilla i sig själv fastän alla springer om dig snabbt påväg mot sina mål och drömmar som du kanske en gång förväxlat som även dina mål och drömmar men nu vet du bättre 
det här är din väg 
du vet det för du känner det 
du känner dig 
det som är på riktigt du 
hjärtat 
yogan leder dig ner i kroppen och in till hjärtat igen
där ju alla svaren finns
 
för vart skulle de gömma skatten om inte där, svaret på vem du är och vad allt egentligen handlar om?
göm det inom människan, sista platsen hon kommer leta på. där längst in i hjärtat, i tystnaden. vik in det varsamt i silkespapper och låt henne hitta hem. tids nog. tids nog.