MENY
ja där är den. den enda frågan. och den färgar hela min existens, livet på alla plan.
aldrig har det varit mer aktuelt att ställa sig frågan om och om igen.
vad vill du, egentligen?
om det inte handlade om pengar. om det inte handlade om trygghet och fasta anställningar och samhällets krav eller föreställningar om vad du borde göra eller vem du borde vara. vad skulle du då göra? vem är du då? om du visste att världen skulle försvinna om ett år, skulle du fortsätta göra samma saker du gör idag? leva på samma sätt?
vi har blivit så sinnesjukt duktiga på att stänga av vårt inre. samhällets normer och andras åsikter har fått någon slags beslutsrätt på alla våra val i livet så att vi inte råkar göra dem med hjärtat. vad vill ens mitt hjärta? hur vet jag? har vi någonsin fått verktyg att lyssna inåt och känna efter och ta tid att fundera ut vad vi egentligen vill med vårt liv?
jag läste om utmattningsepidemin som den kallas, folksjukdomen där psykisk ohälsa fortfarande är den överlägset vanligaste orsaken till sjukskrivning idag, och där är stress involverad i merparten. så uppenbarligen fungerar ju inte den här taktiken vi använt oss av nu ett tag, och vi behöver ändra vårt mindset och ändra på hur arbetslivet ser ut. vi behöver låta andra saker styra än pengar och trygghet.
lusten, kanske en av våra främsta drivkrafter? hjärtat, när vi går hjärtats väg finns det väl bara överflöd har jag hört.
enligt mig hamnar vi i många fall i utmattning och utbrändhet eftersom vi brinner för fel sak eller brinner för mycket för snabbt. vi kanske hamnar på arbetsplatser och på tjänster som kanske inte är vad vi EGENTLIGEN vill göra hela dagarna och det skaver i ditt inre, men vi pressar oss till prestation ändå tills kroppen säger ifrån och stänger av dig för att du är på fel väg och slutat lyssna. Nu släcker vi ner den här butiken för en god stund. alternativt så har du hamnat helt rätt i arbetslivet men fastnat i vårt sinnessjuka prestationsideal att vi ska arbeta så sjukt många timmar varje dag och inte ha tiden att få in någon sorts vila/återhämtning/il bel far niente på schemat, och det går ju inte. Livslusten dras sakta ur dig. Balansen saknas.
Tänk en värld där vi arbetar halvtid och resten av tiden gör du vad du vill. Vad. du. vill. Inte vad du borde eller måste göra. Om vi tidigt lär oss att göra vad vi vill så tror jag vi skulle få så mycket mer MENING och roligare liv bara där vi kan vara mer sociala eller för oss själva om vi nu gillar det, men fan bara njuta lite mer av livet. är det inte vad det är till för?
alla har vi ju en inre kompass som du kan använda för att ta dina beslut och för att välja väg i livet. det är pirrret du ska följa, det är lusten, det är allt det där kreativa i dig som vill skapa saker, det är det du gör när tiden försvinner, det är det som kommer inifrån, det är sånt som du bara vet utan att kunna förklara det logiskt, det som du kanske inte ens behöver någon utbildning för? DET är du och det borde styra vad, hur och vem du väljer att spenderar ditt enda liv med. ingenting utanför dig själv ska få styra det.
logiken har sagt sitt nu känner jag, låt hjärtat ta plats.
0