MENY
undrar inte ni också hur en var som liten? vilken personlighet en hade och hur en betedde sig? när jag ser på stellan nu så känns han ju så nära sin kärna på något sätt. han bara är och agerar helt utan tanke (som bebisar gör hehe) men jag tror att en är närmre sin själ som liten. totalt orädd över att göra som en vill.
sen läggs lager av andra saker på en när man växer upp, andras åsikter, värderingar och sånt som en kan bli så påverkad av att man tappar sig själv, den en är längst inne. det tar ju typ tjufem, tretti år - därefter verkar många börja fundera på vem en verkligen är, är jag på rätt plats, är jag med rätt person, är jag mig själv? osv. då börjar det verkligen skava om en är inne på fel bana tror jag.
jag har iallafall skickat ett sms till mamma och pappa nu och frågat vem jag var som liten- får väl se vad de svarar. de kanske har förträngt den här lilla pissungen totalt. hehe. neej jag var rätt mysig tror jag.
syns på lång väg ju att en är en trevlig jävel?
0