MENY
har alltid känt igen mig så mycket i lykke li -utan att riktigt kunna förklara varför eller hur. det är bara som att en liten del av mig är lykke li. som att en version av mig är henne. som en själis! älskar henne verkligen.
nu är hon med i en kortfilm om kreativitet och jag älskar detta och instämmer i varje ord. att få barn har expanderat mitt hjärta och visat mig vad verklig kärlek är. låter såå klyshigt men det ÄR så. den är så omfattande och villkorslös och djupt rotad i en. jag som aldrig riktigt varit den superbarnkära typen trodde inte det skulle hända mig. men jag ser det inte längre som att det är ett "barn" jag har - det är ju Stellan, en liten människa, en liten varelse som kommer ur mig, som också är en del av mig och jag en del av honom.
jag har också varit så självkritisk och osäker på att bli mamma och jag trodde också att jag som person skulle försvinna. men, tvärtom! jag har blivit så extremt kreativ. det bubblar idéer i huvet, och jag vill göra SÅ MYCKET, som att en har blivit mer av sig själv också nu. det är en så omvälvande upplevelse att vara gravid och föda ett barn och bli förälder så en vet inte riktigt hur en ska hantera alla känslorna som kommer med det. fint!
som i lost and translation när bob harris pratar om hur det är att ha barn. och eh lost in translation är för övrigt ett inlägg självt, men det får jag ta en annan gång. min favvofavvofavoritfilm om själslig kärlek. har sett den tusen gånger. här kommer klipp iallafall.
0