MENY
Oj och där försvann ett år igen, HERREGUD. Tiden.
Jag blev ju gravid och allt det där tog över mig, pga rädd för förändring osv. Men vet ni, det är nog den bästa förändring jag gjort. Såklart det är svinjobbigt också, men att få barn har för mig inneburit SÅ mycket kärlek. Kärlek jag inte visste fanns. Det är nästan sjukt. Jag har varit hög på livet i nästan ett år nu. Början på graviditeten var hemsk, med ångest utav bara fan och illamående, men jag tog fin hjälp och efter v 16 blev allt bättre, så otroligt mycket bättre. Har aldrig känt mig så fin och typ genuint lycklig som när jag var gravid. Jag skimrade verkligen. Kände mig magisk med ett liv inuti mig. Minns knappt foglossningen och hur stoor man var i slutet för att jag älskade min gravida kropp mer än jag älskat min kropp någonsin. fint. älskade det.
Och sen kom han! lilla kärleksbomben som chockade både mig och T med sin totala närvaro i nuet och fullständiga uppmärksamhet. det har tagit tid att komma in i livet som förälder.
Men nu är vi här och ibland är det hisnande vackert och ibland vill man kräkas av utmattning. så är det!hehe
på bilden är jag rättså ovetandes om att det är dagen då värkarna skulle dra igång.
0