Cajsa Cecilia

 

har börjat lyssna på en poddis som är så fantastisk. en sån som man pausar hela tiden för att anteckna sånt de säger i den. podden heter Magical lessons och är gjord av elizabeth gilbert, ni vet hon som skrivit boken som eat, pray, love som också blivit filmatiserad med julia roberts som elizabeth. gillade verkligen den boken btw! handlade om att ge sig ut på en yttre resa som även blev en inre resa, typ. jag skulle också vilja åka till ett ashram i indien och få vara spirituell i några månader. när stellan är äldre kanske han vill hänga på sin mama dit. hehe HOPPAS. 

 

iallafall, i podcasten snackar de om kreativitet, och tips som hjälper en framåt när en fastnat. och gud som jag behövde höra den nu! eller jag hade behövt höra den för länge sen också. jag har nog känt mig fast i flera år nu. blockerad från min kreativitet. fått prestationsångest över mitt skrivande och skapande. känt att jag har massor inombords som jag inte kan få ut. och då ramlar det ut som någon sorts negativ energi istället. och sorg och känslor av meningslöshet. har känt mig så ledsen och värdeslös som inte kunnat få ut något, eller få fram mer av mig själv, när jag vet att det finns så mycket mer inom mig och så mycket jag vill dela med mig av på något sätt. istället har jag fastnat på andras bloggar och instagrams, men det har bara gjort mig mer tom.

 

nu har det börjat lossna lite. mycket på grund av att jag blev  mamma, gick på mammaledighet, och därför fick tid att fundera över vad jag faktiskt vill och jag insåg där någonstans att den enda som kan ta mig framåt är jag själv, och att det krävs hårt arbete som ingen annan kan göra åt mig och som jag faktiskt ville göra nu, jag vill jobba så otroligt mycket, jag har nog gått och väntat på den där stora förändringen, eller att någon annan ska ge mig ett kreativt jobb, att någon annan ska se min kreativitet och ge mig förändringen i present typ, men jag aldrig kommit mig för att göra något själv, för det har känt för stort - typ som att jag måste gå en lång utbildning eller söka nytt jobb. och det kan man ju göra om det är det som behövs men jag tror inte det är min grej nu att flytta till Bali och säga upp mig osv, för när jag tänkt så så har jag jämt hittat anledningar eller undanflykter (och prokastinerat av rädsla) för att göra något alls och känt mig fast i mitt gamla igen. och ännu mer sorglig. oförmögen till något alls.

 

jag hade nästan gett upp på mig själv. det enda tillfälle där jag kände det där något inom mig, gnistan av något kreativt, det var när jag målade naglarna. fånigt va? men då kände jag iallafall något, avlägset men ändå där. och i musiken, där fanns det också. gnistan. jag fattade inte det själv, men jag behövde börja med något litet. jag behövde sluta tänka och börja göra. 

 

så en dag när Stellan låg och sov kom jag till någon sorts gräns, nu måste jag GÖRA något. vad som helst. huvudet, kroppen och hjärtat och själen DÖR om jag inte gör något nu. så jag anmälde mig till en kurs i silversmide - hade ju alltid tyckte det såg kul ut och jag älskar smycken. Det var kul! läskigt men kul. jag kände mig så vilsen men mest modig att jag tog mig dit. sen anmälde jag mig till en kvällskurs i att skriva. och där tvingades jag skriva. där fanns deadlines. jag var tvungen. det är svinläskigt av många anledningar. exempelvis tänker jag - tänk om jag egentligen inte kan skriva? det enda som jag tänker att jag är bra på? det som är min grej? and so on. många elaka tankar om mig själv. MEN, det jag också tänker är att - OK du kommer suga på att skriva, för du har precis börjat, och det kommer vara jobbigt, det är jobbigt att utvecklas, det kanske inte ens är något bra du skriver och det kanske känns meningslöst, som att det inte är något stort och revolutionerande MEN du gör det, du GÖR du skriver, du får något ur dig, du skapar och du blir nog någon annan på andra sidan av det. 

 

och där är jag nu. känslan är att det har börjat lossna lite iallafall - jag försöker få ur mig det som finns i mig som vill ut utan att känna prestation över det, och därför fick jag också lust att börja blogga igen efter många års uppehåll. på skrivkursen väckte jag liv i en annan del av mig, den där kreativa, smarta personen som jag tycker om, som är rolig. jag trivs i hennes sällskap och det är så härligt att komma till en plats i sig själv där man känner sig hemma, där saker är lätt och det känns som att en kan det här utan att ha gjort det innan. en sprudlande tillhörighet typ. man vill bara ha mer. 

 

i podcasten pratar de också om att nyfikenhet är nyckeln. vad väcker din nyfikenhet? nyfikenheten på små saker är själens viskningar och den kommer ta dig vidare. jag är säker på det nu och jag ska försöka följa det själv. vara nyfiken och låta det leda vägen. de sa också att kreativitet inte är något man föds med utan det är något som vi alla kan vara om vi bara vill och om vi är nyfikna på vad som resonerar med dig och din själ - så jädra skönt va?