en stor del av mig som inte alltid är så lätt att hantera är min längtan bort
jag känner mig ofta fel i den här världen
som att den inte riktigt är för mig
det är inte så att jag inte vill leva
jag älskar att leva och få vara en del av allt som det innebär att vara människa
och jag kan tycka att vissa dagar och vissa människor är som magi
men känslan är alltid att jag älskar den på håll, lite utanför allting
jag känner mig bara aldrig riktigt hemma här någonstans
jag längtar alltid bort
jag längtar alltid hem
fast jag vet inte vart hem är
trodde länge att känslan berodde på att jag ville flytta hem till mitt föräldrahem men det är inte det
ibland tror jag att jag är en sån själ som inte var tänkt att födas i en människokropp utan som bara rycktes ner på jorden och sen dess aldrig känt mig hemma här
jag har alltid dagdrömt, musik i öronen och flytt till en annan värld
nu försöker jag meditera femton minuter varje dag
har hört att det ska finnas ett hem djupt inne i människan och det kan vara det jag söker


0