Cajsa Cecilia

störst av allt
och min puls har slagit dubbla slag länge nu 
den här stan 
ruset på gott och ont 
gör mig lyrisk gör mig liten 
ger mig sammanhang ger mig svindel 
jag ska blunda och gå 
jag ska se klart och stå
i min egen tydlighet 
där mina gränser är guld utan gloria 
 
stilla utan hat 
störst av allt 
 
och hon lämnade honom i ett andetag 
nej slå inte på FaceTime 
han gör det ändå 
hans stora vackra leende blev kallt på en sekund när hon tagit sats och sagt orden
det är slut 
okej ville du något mer? 
nej 
han försvinner ur bilden
nej
ordet kort men 
i bröstet gjorde hjärtat en rusning som flygplanet när det lyfter 
alla motorer rusar
vad har jag gjort?
sen känner hon den, friheten och kärleken som strömmande i sig och i livet utanför henne 
den enkla 
den pirriga 
livet
inget hårt och inget ont i magen 
lättnaden i att ha lämnat av sitt tunga bagage som hon inte visste hon gick runt och runt med
hon känner sig fri men hon är det inte 
för han har en plats i henne hon har sett hans litenhet, den där litenheten, bräckligheten, den som är hans egen att hantera, egentligen 
men han har placerat den varsamt i hennes knä 
det skedde omedvetet 
i kärlekens andetag eller det som uppfattades som kärlek kanske var det förälskelse när hon sen kommer se klart på allt som hände 
men det hände och nu är den där i henne och i honom 
pappans förminskande ord som hon ville rädda honom från och mammans icke-existens som hon ville ge honom tillbaka
som krossar honom inifrån 
som krossar henne inifrån 
sakta 
hon blir räddningen 
hon bygger hans murar som han själv fortsätter riva ner inifrån och han tar med sig hennes i fallet 
han är åskovädret som tvingar henne ner från molnen tvingar henne nödlanda på hans ö där hans regler gäller 
hon ser det inte hända när han håller geväret 
hon ser det fast hon inte ser det 
för han är liten i hennes ögon 
hon är modern han aldrig hade 
ett stort ansvar att fylla kan man tycka och tycka något om det det gör många nästan alla 
hon trycks ner både av honom och dom där alla 
ingen frågar ingen är en väg ut 
 
skotten går av och hon med dom 
av 
något brister 
och när hon siktar mot hans vreda maniska ansikte gör hon det inte med hat 
hon är modern som kärleksfullt nattar sin egen son 
smeker handen mot kinden
ser ögonen flimra runt under ögonlocken
söker väl efter natten 
själens spelplan brer ut sig 
akta så du inte blir hans mamma sa någon till henne 
du är bra på att ta ansvar för allt 
duktig flicka som räddar allt och allt med ditt stora hjärta 
nej 
det borde varit nej 
ingen kan rädda någon annan så 
gå 
gå och lev 
tänker hon när skottet går av 
jag älskar dig 
när jag nu släpper taget
 
 
( ps. om ni inte sett störst av allt ännu på netflix så gört!)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress