MENY
det är som att någon tar det i sin hand om kramar om hela den lilla muskeln fullständigt.
känslan ger mig svårt att andas bröstkorgen känns trång och jag försöker andas djupt men det är som att ett motstånd inte tillåter mig.
nu gör det ont i hela vänsterarmen också ända ner till fingrarna.
jag börjar må illa. vill kräkas och börjar svettas. varför mår jag illa? varför känner jag såhär? det är INTE första gången men ofta reflekterar jag inte över det som nu. jag mådde inte illa på morgonen. känslan är att jag måste av den här bussen.
jag står inte ut men ändå står jag kvar. det finns ingen tid att gå av.
sätter i musik i öronen och tänker som vanligt att det är kanske det höga ljudet från telefonen som påverkar den trånga känslan i kroppen.
men då börjar jag fatta. jag mådde illa innan jag började lyssna. jag började må illa direkt när jag steg på den här överfulla bussen som är fylld av människor, fylld av andras ofta stressiga energier. men shit. så lättpåverkad och känslig är jag
alltså.
så jag tar till ett knep någon sagt till mig en gång. tänker att jag står i en toarulle och försöker andas ner i hela magen och fylla ut hela bröstkorgen. försöker tänka att toarullen är ett skydd mellan mig och de andra på bussen, men öppet upp mot
livskraften.
kanske hjälper det lite.
det här gör mig så ledsen för att det innebär att jag måste förändra något.
stockholm är så fantastiskt fint och att bo i en storstad ger en otroliga möjligheter men ibland undrar jag är i väldigt väldigt fel miljö om bussen till jobbet ger mig hjärtkramp. ❤️
här är en bild när hjärtat inte krampar SÅ ATT SÄGA
0